x

Rapport: Bilden av bistånd i svenska medier 2019-2020

Medias rapportering om biståndsfrågan skiljer sig stort mellan åren 2019 och 2020. Under 2019 var rapporteringen intensiv och innefattade både mer och skarpare kritik mot svensk biståndspolitik än under 2020. 2020 bidrog den omfattande coronarapporteringen till att biståndsfrågan fick betydligt mindre genomslag än frågan fått på många år.

Retriever har på uppdrag av Act Svenska Kyrkan undersökt hur svenska redaktionella medier har rapporterat om svenskt bistånd under perioden 2019 och 2020.



Rapporten släpptes officiellt och presenterades av Retrievers analytiker Madeleine Plyme Lindhé och Sofia Cottman den 9 juni under ett webinarium arrangerat av Act Svenska Kyrkan, Diakonia, ForumCiv, IM (Individuell Människohjälp), Plan International Sverige och We Effect.

 

Presentationen av rapporten och efterföljande diskussion kan du se här på ForumCiv YouTube-kanal.

 

Sammanfattningsvis visar Retrievers rapport om biståndsfrågan att:

 

  • Biståndsrapporteringen skiljer sig åt mellan 2019 och 2020. Biståndsfrågor tar upp betydligt större utrymme i media 2019, då publiciteten även är mer kritisk i tonen. Medierna uppmärksammar ett par korruptionsskandaler samt bistånd till HBTQ-fientliga länder. Skandalerna används av kritiker som lyfter upp demokratiaspekten, både vad gäller korrupta länder och HBTQ-frågor, i sin kritik mot biståndspolitiken. Kritiken bottnar också i politiska diskussioner där biståndsbudgeten blir ifrågasatt och ställd mot behov inom landet. Moderaternas förslag att skrota enprocentsmålet är det enskilda utspel som väcker störst debatt.

  • Under 2020 minskar biståndsrapporteringen, vilket sannolikt beror på att coronapandemin tar enormt stort medieutrymme under året. 2020 innehåller även färre negativa biståndsnyheter, men problematiska mottagarländer som Belarus och Palestina kommer då och då upp på agendan. Den kritik som framförs är mer uppmanande och går ut på att Sverige som biståndsland måste ta sitt ansvar när biståndsbehoven ökar i världen i och med coronapandemin. Det är biståndsvänliga aktörer, ofta biståndsorganisationerna själva, som står för uppmaningarna. Kritiken mot enprocentsmålet är inte lika utbredd, kanske för att lägre BNP leder till minskat bistånd.

  • Den vanligaste typen av kritik mot bistånd är att ställa biståndsbudgeten mot behov inom landet. Denna typ av kritik får framför allt genomslag i samband med nyheterna om Sidas undersökning om svenskarnas biståndsvilja, Moderaternas förslag att skrota enprocentsmålet samt höst- och vårbudgeten 2019. I viss mån ställs även bistånd mot flyktingmottagande, men den typen av kritik är inte alls lika vanlig.

  • Felaktigheter och missuppfattningar om bistånd upptar en liten del av den totala publiciteten. Men inför Moderaternas partistämma 2019 får ett par felaktigheter genomslag. Ledande moderatpolitiker påstår, felaktigt, att budgeten för internationellt bistånd är dubbelt så stor som Polisens budget och att Sveriges bistånd vuxit okontrollerat. Ledarsidor som stödjer Moderaternas förslag vidareförmedlar felaktigheterna och ger dem på så sätt legitimitet och spridning.

Ta del av rapporten

Biståndsrapportering i svensk media 2019 -2020

Ladda ned

 


Fakta i detta inlägg får spridas med angivande av källa.